Ismo Zandy i färg 006 har gjort det igen!

Jiggar som berör

Artiklar ur tidningen | Ur nummer: 9/2011
Text och foto Patrik Tjörnmark

Gös har vi fångat i vårt avlånga land sedan många år tillbaka. Från isen med en pirk. Från en eka med en wobbler släpandes där bak. Från land vid någon å med ett naturligt bete i linänden. När vertikalfisket slog igenom för ett antal år sedan blev gösen mäkta populär. Gösfisket fick en renässans! Nu var det ännu enklare att få ett bra fiske under ett dagspass.
Att gösen enbart hugger under dygnets mörka timmar är en myt. I och med vertikalfiskets framgång kom också de där förfinade metoderna. Metoder som finslipats av flera skickliga gösfiskare runt om i landet. En av dessa är just Ismo Raunemaa, bosatt i Ambjörnarp, strax söder om Tranemo, nära Gislaved och de småländska djupa skogarna sedan väldigt många år.
Med sitt företag Ismos Fiskeredskap har han tillverkat mängder med fångstgivande beten genom åren. Laxtrolling var det som gällde i början. Upphovsmannen till trollingskedar som Ismo Magnum och Ismo Quack, skedar som var och är ett begrepp sedan 1990-talet. Beten som har massor med främst lax på sitt samvete. Sedan hände något, det blev för mycket helt enkelt. Ismo som själv tillverkade sina beten i källaren sålde rättigheterna som i dag ägs av Gladsax Fiske.

Nuförtiden är Ismo helsåld på att jaga stor gös med sin öppna båt och fyrtaktare monterad på akterspegeln. I närheten av Ambjörnarp hittar vi mängder med gösvatten. Vatten väl värda ett besök. I dag tillverkar Ismo mest gummibeten vattenstänkta till Ismo och jiggens namn därefter.
När jag hösttid tar rygg på Herr Raunemaa åker vi långt, långt in i de djupa skogarna på en liten anspråkslös grusväg. Här är det liksom overkligt att ens tro det finns en ramp att sjösätta en båt ifrån. Känns mer som
om vi är på väg till gården Katthult i Lönneberga socken. Känns som om Emil ska dyka upp för att ta betalt för grindöppningen. Inte ett hus så långt ögat kan nå! Till slut dyker det upp en sjö. Och visst finns det en trailerramp. Inte den största, men den fungerar bra för Ismos gösracer. Ned åker båten i drickat. Ismo parkerar bilen vid en talldunge.
– Nu ska du få se på något, säger Ismo och skrattar.
Han tar upp en vanlig fällstol. Sätter den snett i båtens akter. Precis framför soffan där bak. Kopplar på ekolodet och gasar ut mot sjöns mitt. Ett scenario tagen från den fiktiva Sällskapsresan: Stig-Helmer goes fishing! Lodet är monterat en halvmeter framför aktertoften. Likaså givaren till detta lod. En höj- och sänkbar variant så att du enkelt kan fälla upp givaren under transport mellan fiskeplatserna.
Precis under givaren ska fisket ske med jiggen, då har du full kontroll på ekolodets skärm på vad som händer. Du ser med andra ord om gösen är intresserad av din jigg eller om den väljer att fly fältet. Ismo letar en stund med båten. Söker kategoriskt efter lite större bågar, vilket är ekon av fisk. Helst ska de befinna sig mellan 3-6 meter under båten berättar Ismo. Det är denna aktiva gös vi letar efter. Gös som ofta är huggvillig. Men det finns några knep att tänka på.
Mindre bågar stannar inte Ismo för. Gös på två, tre kilo är numera inte speciellt intressant för Herr Raunemaa. Gös över fyra kilo är det som gäller. Något som Ismo är duktig på att leta upp. Trakterna runt Ambjörnarp håller bra med antal gösförande sjöar. Här sker fisket i såväl Västra Götaland som i Småland på grund av dess geografiska läge.

Snabbt går det med den nya 25 hästars fyrtaktaren monterad på akterspegeln. Ismo har fått syn på en båge som är godkänd. Efter tvärvändningen åker han in i samma spår vi kom ifrån, letar helt enkelt upp fisken igen.
Precis när den godkända bågen visuellt börjar teckna sig på lodet åker backen i. Här är det en fördel om det går att växla med själva gasvredet i stället för att krångla med en spak på rorkulten berättar Ismo. Snabbt ska det gå! Ismo släpper ned. Följer jiggen på lodet centimeter för centimeter. Stannar cirka en halvmeter ovanför fisken som befinner sig fyra meter under båten. Håller jiggen helt stilla. Inte en rörelse. Ismo ser fisken, som med sannolikhet är en gös, stiga upp mot jiggen. Tre sekunder går, sedan kommer hugget.
Ismo sätter in ett distinkt mothugg. Spöt böjer sig i en djup båge. Fast fisk! Tre tunga knyckar, multirullen väser förvånat till innan ett antal meter flätlina åker ut. Ismo som sedan ett tag står upp i båten ler med hela ansiktet.
Det råder inga tvivel om att pelagiskt vertikalfiske efter gös är Ismos nuvarande favoritmetod. Fighten är helt okej, även om den inte pågår så där väldigt länge. Upp kommer en gös på över fyra kilo.
På mitt spö har jag tacklat en av Ismos senaste skapelser – en Ismo Zandy i en kulör som är väldigt mörkt grön, har beteckningen ZA006 – nästan James Bond. Mörk färg, undrar någon, då ser ju inte fisken betet? I detta fall en vertikaljigg. Jodå, det blir så att säga silhuetteffekten. Fisken står under och spanar bland annat på det som befinner sig ovanför, i vårt fall en vertikaljigg som dalar ned från ytan. Då syns en mörkare färg klart bäst mot himlen. Därför väljer också ofta exempelvis flugfiskaren en svart fluga, även om fisket sker under den mörkare dygnsperioden – silhuetteffekten!
Ismo cirklar runt i samma område på sjön. Ett område han har rekat många gånger tidigare. Vet att det är en av sjöns två bättre platser där större gös brukar ha sitt uppehälle sommar och höst. Det tar inte lång tid innan Ismo hittar ytterligare en båge värd att reka. Tvärvändning och exakt placering av båten. Så ser han bågen igen och bromsar upp med backen. Smidigt att ha växeln i rorkulten.
Jag släpper ned. Ismo följer jiggen på ekolodet och säger till när jag ska bromsa för att till slut sätta tummen på spolen. Jag håller jiggen helt stilla enligt instruktioner från Ismo.
Det tar inte mer än två sekunder innan hugget med stort H ger sig tillkänna. Ett mothugg känns nästan onödigt men rent instinktivt gör jag ett ändå. Känner en tyngd som verkar vara helt okej. Båda de fullvuxna männen i båten ler på bästa manér, givetvis i stereo. Känner att detta är livet. Gösfiske när det är som allra bäst.
Upp kommer en gös på en bit över fyra kilo. Returneras så fort det bara går efter ett par bilder. Precis som den första gösen. Bäst är alltid, om man väljer att ta upp en matfisk, att ta en fisk på 1,5-2 kilo. Större fisk har bra gener och därmed bra förutsättningar för en livskraftig välmående nästa generation.

Dagen fortsätter med ett flertal gösar där den minsta ligger på drygt fyra kilo, den största strax över fem. Medelvikten hamnar på 4,275 kilo. Ismo berättar att Björn Blomqvist, FFAs trollingguru, i början av juli fångade en klart godkänd gös på 7,21 kilo på en av hans alster, även den från Ismos gösracer. Christer Hjälmefjord plockade en gös på 7,4 kilo bara någon månad innan du håller detta magasin i händerna. Återigen på Ismo Zandy.
Sedan bör det tilläggas att alla stora bågar inte är gösar. Ofrånkomligt är att en och annan gädda hugger jiggen stenhårt, ibland fiskar på över 10 kilo, ibland ännu mer. Men det är en krydda som piffar upp tillvaron ute på sjön eller var du nu befinner dig i vårt avlånga land. Ombyte förnöjer kanske är ett välbekant talesätt?
Glöm inte att använda en tafs, gärna fluorocarbon på grund av dess nötningstålighet på runt 0,50 mm. Mindre om sjön saknar gädda. I och med att fisket efter pelagisk gös mest sker i vatten som är grumliga har den ”osynliga” effekten på fluorocarbonlinan mindre betydelse. Fast å andra sidan, spelar tron ofta en roll i det hela.
Bra sjöar med stor gös är i Västra Götaland Ås-Tolken, Åsunden, även om det här finns massor med mindre gös. Andra sjöar i samma län är Mjörn, Frisjön, Norra Sämsjön etcetera. I Småland hittar vi sjöar som Södra Bergundasjön, Bolmen, Ralången, Rusken, Ryssbysjön, Flisbysjön, Ylen, Nätaren, Solgen och kanske den mest kända storgössjön i detta län; den mer grunda men välkända Krön.
I Skåne är Finjasjön och Ivösjön nog mest kända för sina fina gösar. I Halland hittar vi sjön Fegen, även känd genom låten ”På fesketur i sjön Fegen” med Stefan & Krister.

I Värmland finns det sjöar som Fryken och Vänern, som ligger i flera län, som är värda att prova. I Dalarna hittar vi ett vatten döpt
till Amungen – det var i just denna sjö
73-årige Benny Hellström från Hedemora fångade 2000-talets största gös på hela 11,705 kilo den 25 maj 2010, en gös som han för
övrigt vann en drömresa på som säkert många vet och minns trots att det var ett år sedan.
Bara drygt tre hekto från svenska rekordet på 12,007 kilo, fångad i Bråviken av Hans Johansson från Norrköping den 30 maj 1988. Då var betet ett Atomdrag utanför Lilla Djurön. I Dalarna hittar vi också Hovran, Marmafjärden, Runn, Bysjön med mera som samtliga ligger i närheten eller ingår i Dalälvens mäktiga vattensystem.

Kring vår huvudstad hittar vi schysta sjöar som Vallentunasjön som håller alla storlekar av gös, då även riktigt grov. Mälaren, och då speciellt de grumligare delarna av sjön som
Sigtunafjärden och Ekolnfjärden syd Uppsala, är två av alla bra gösområden. Fast i dag fångas nog störst gös i närheten av Sigtuna.
Vatten som Vänern och Mälaren är på grund av sina respektive storlekar svårare, eller rättare sagt vatten som tar längre tid att lära sig, det säger sig självt. Tänk grumligt vatten – där hittar du obestridligt mer grov gös än du gör i klart dito, oavsett var i landet du väljer att vertikalfiska gös. Det är åtminstone den erfarenheten jag fått genom årens lopp.
En annan orsak att vertikalfiska gös pelagiskt är att denna hugger nära båten och kämpar mycket mer än en generellt slöare trollingfångad, även om det inte är en fråga om superstarka långrusande fiskar. Dessutom är närkontakten underhållande i sig. Något Ismo är klart benägen att hålla med om.
Ismo berättar även att fisket efter pelagisk gös fungerar bra om man väljer att använda en utombordare, då helst en fyrtaktare av miljöskäl. För gös som står såpass ytligt som 3-5 meter under ytan skyggar inte för bensinmotorer, men väl för elektriska. Förmodligen har det något med respektive motors frekvens att göra. Det får tiden och erfarenheten utvisa. Men helt klart är att större gös som går nära ytan skyggar för just elmotorer. Något att ha i åtanke när du bestämt dig för att leta efter grov gös. Detta är en effekt som inte bara Ismo kommit underfund med. Flera av landets garvade gösexperter inom samma nisch pratar om just denna till synes egendomliga inverkan. Står gösen lite djupare påverkas den inte alls lika mycket av elmotorn, utan då fungerar den precis som tänkt utan att skygga.
Fast misströsta inte om det inte klaffar efter några få försök. Lokalkännedom, som jag påpekat, i respektive sjö är A och O. Likaså tålamod. Dessutom finns det ett otal fler sjöar som håller grov gös. Flera som hitintills ännu inte är upptäckta. Den vetskapen lockar och förför vilken gösfantast som helst. Kanske lurar drömgösen i ett vatten närmare dig än du anar…

Nyckeln till framgång är att söka i cirka 3-4 knop, snabbare går det när du blir van och framför allt lärt dig ekolodet. Leta ”bananer” eller bågar, som jag beskriver en större fisk i texten, i mellanskiktet. Vända när du hittar en och precisionsskjuta den. Det är en fördel om givaren sitter rakt under där du fiskar med ditt spö.
Tänk också på att du följer jiggen med ekolodet och stannar ungefär en halvmeter eller snäppet mer ovanför, annars skrämmer du gösen.
Jigga inte heller jiggen till en början, utan håll den först helt stilla. Du märker snart om just den fisken är intresserad, vilket långt ifrån alla är. Ofta kommer hugget direkt och du ser på lodet när gösen vänder uppåt. Gäddan vänder inte utan smäller på direkt om den är huggvilllig.
Dessutom tecknas just gäddan mer som ett streck på ekolodet, inte alls så tydliga ”bananer” som gösen.

Visar inte gösen intresse för jiggen så kan du börja vippa/jigga med spöt för att allt eftersom eskalera jiggandet. Några gösar väljer att simma mot botten, andra smäller på direkt, några kräver en charmoffensiv. Prova olika dofter!
Pelagiskt gösfiske fungerar från sommar och långt in på hösten. Egentligen tills frosten och kylan har satt sina spår. För precis som under istäcket jagar den största gösen även då pelagiskt, de största på ismete fångas nästan uteslutande några meter under istäcket. Pelagiskt gösfiske är en fiskemetod som är grymt kul, det kan jag skriva under på.
Hoppas att du upptäcker detta också, om du inte redan gjort det.